Långt innan det fanns en spridning av kändisar -yogalärare, fanns det Lilias Folan, som räckte ut från Mellanvästern över luftvågorna i offentlig tv för att föra yoga till den gemensamma (och vanligt styva) mannen och kvinnan.
Hustru, mamma till två och mormor till fyra, Lilias har övat yoga i mer än 30 år. Även om hon märker att vid 64 år gammal pratar hennes leder med henne mer, hon är lika inspirerad av övningen som alltid.
smart casual klänning män
Stylesway VIP: Hur visade din PBS Lilias! komma till?
Lilias folan: En av mina studenter i början av 70 -talet gick hem och berättade för sin man, som var en producent för vår lokala PBS -station, WCET Channel 48, jag har den perfekta personen att göra en yogaserie. Jag brukade titta på Richard Hittleman när jag först började yoga. Han hade två perfekta kvinnor bakom sig, men när jag började undervisa visste jag att kropparna jag tittade på inte var perfekta. Jag tänkte, jag kan kommunicera detta bättre.
SV: Hur länge hade du undervisat när du startade serien?
LF: Cirka fem år.
SV: Var det skrämmande att undervisa på TV med relativt lite lärarupplevelse?
LF: Jag var för oskyldig för att bli rädd. När du verkligen gör Dharma kommer ingenting att stoppa dig. Jag kände anslutningen till mina osynliga studenter omedelbart. Kameran och rött ljus blev så anslutet till mig att när jag undervisade framför riktiga människor kände jag mig speciell.
SV: Det verkar för mig att media - television, video och internet - har påverkat spridningen av yogapraxis dramatiskt.
LF: Jag fick just ett brev från någon som har studerat med mina videor i en fyr i Kanada!
SV: Du led av depression vid en tidpunkt då ditt liv tycktes ha allt - en man, två barn, ett trevligt hem - och det var när du kom till yoga. Hjälpte yoga dig att ha känslor av tillfredsställelse?
LF: När jag först kom in i yoga var det mentala obehag jag hade för pinsamt för att prata med min läkare om. Jag var så van vid att bära den manteln av sorg, den djupa brunn av missnöje som var en del av mig. Jag tillbringade två till tre år med en mycket fin psykiater och pratade det förflutna intelligent och med läkning. Men yoga började rensa upp rester av en del av sorgen - i samband med och mycket långsamt. Jag var tvungen att gå igenom mycket obehag. Vad sinnet länge har glömt att kroppen kommer ihåg.
SV: Vilka poser var svåraste eller obekväma för dig då?
LF: Eftersom jag är väldigt atletisk, kom ställningarna lätt. Det svåraste var att sitta still i meditation eller ligga i avkoppling. Folk skulle säga att de inte kunde sitta nära mig, jag skulle utstråla en sådan fruktansvärd agitation. När jag skulle göra yoga nidra skulle denna illamående och sorg komma upp från min mage, skimmer och sedan lämna. Jag skulle fråga, är det något som återkommer? Men det lämnade mig, snarare än att gå in.
SV: How do you handle a student’s raw emotions when you’re teaching a class?
LF: I believe that if something arises, you don’t clamp it down, because it might wrap around your kidneys. I create a safe container and share my process with the class. I look at kidney stones as unshed tears. Tears are our birthright. The purpose of yoga is to know thyself. If thyself is having a moment of shimmering depression, let’s look at it, then let it go.
SV: Vad är din träningsrutin?
LF: Meditation och andningspraxis varje dag på morgonen. Ibland är jag på farten, och det måste vara på kvällen. Jag gör en bra halvtimme varje dag av asana och en timme eller så på helgerna. Men jag går också till ett gym två gånger i veckan och låter någon träna mig. Och jag besöker andra människors Hatha -klasser. Jag är en bevuxen student.
boho män
SV: Vad är ditt bästa råd?
LF: Anslut igen med din inre tillfredsställelse och stillhet dagligen. Det är något som alltid finns där, men vi kommer i kontakt med det. Det är viktigt att föra vittnet själv till praxis - det är en av länkarna inåt. Vittnet domare inte, observerar allt.
